Min dotter Marie!

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Ibland har man inget speciellt att skriva om och det har jag egentligen inte idag heller. Men man får väl hitt pa nåt!!

Min dotter är i Italien för att jobba med ett så kallat EU-projekt. Hon åkte i fredags och kommer hem den 27.  Men det var inte som hon hade tänkt sig. Tydligen är de mycket strängare där nere än här. Både hon och hennes reskamrat blev lite chockade. De åkte ner i tron att de skulle vara med och träna tillsammans med andra dansare, men man ville att de skulle coacha  andra dansare.

Dottern går på Sundsgårdens pedagodiklinje och ska till hösten söka in på Piteå (!) högskola för att bli lärare i dans och teater. Usch, det är alldeles för långt bort. Men jag får skylla mig själv eftersom jag alltid har uppmuntrat mina barn att göra det de tycker är roligt. När jag var i den åldern hade man inte så mycket att välja på. Det fick bli ekonomisk 3-årig linje för min del eftersom "min far hade ett företag" (syokonsulenten). Men jag var inte så ekonomisk. Man satt mest på Ringbaren och hängde med sina kompisar.

Igår var jag hos några vänner och hjälpte till att fylla en lastbil med kläder och  leksaker som skulle köras till Ukraina. Där är de verkligen fattiga. Min kompis som kör, brukar köra dit lite då och då. Nu hade han fått ihop en lastbil med släp. Det gick knappt att stänga bakdörren när vi hade packat färdigt. Men så skönt det är att jobba fysiskt utomhus. Det är nästan det bästa jag vet. Bättre än ett styrkepass på ett gym! Vill någon skänka kläder eller annat man tror kan behövas där borta så hör av dej till mig så kan jag förmedla det.

Gå in genom den trånga porten" ; Jesus.

Kram Nilla