Alla inlägg under mars 2009

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 31 mars 2009 22:10

Jag blev väckt lite efter 4 imorse av min yngste son (som också är mitt längsta barn; 2 meter lång). Han hade vaknat och inte kunnat röra sig. Hjärtat slog volter i bröstet på honom och hans puls var oregelbunden. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de rådde oss att omedelbart åka in till lasarettet. Man tog ekg och en del andra prover och tack och lov, hjärtat var normalt. Man tror att han hade fått frossa eftersom tempen var hög och att pulsen hade varit oregelbunden på grund av det. Det var därför hjärtat hade speedat så nu ligger han pall i sängen (om han inte sitter vid sin dator och speler WOW förståss. Det finns vissa saker man kan göra fast man är sjuk;)

När barnen var små kunde de leka och hålla på fast de var sjuka. Andreas fick både vattenkoppor och kikhosta samtidigt men vilken vilde han var-. Stackars Henrik han blev jämt helt utslagen varje gång han åkte på nåt. Som när han fick vattenkoppor så var hen en enda stor koppa såg det ut som. Fy vad jag led med honom. Man säger ju att får du höra talas om att det går nåt som vattenkoppor eller kikhosta så ska man låta ens barn leka med de sjuka barnen så att de får det också, så är det överstökat! Men löss får man försöka undvika, så prova inte varandras mössor, barn.

Nåt annat som jag upptäckt är att män är väldigt sjuka när de är sjuka. Min far tog på sig pyjamas, kofta och morgonrock samt en tjock halsduk om halsen och gick runt och snörvlade. Varje gång han blev lite förkyld, stackarn! Men man kunde inte låta bli att älska honom ....


"Vår tro gör oss övertygade om det eviga livet, även om vi inte kan se det än."


Kram Nilla

ANNONS
Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 29 mars 2009 18:31

"Ja det är våren, det är våren som har kommit igen och med den kärleken"

Detta är inledningen på en gammal schlager från x antal år sedan. Det spirar i rabatterna och fåglarna slår i skyn sina drillar, som en bekant till mig brukar utrycka sig. Katterna springer ut och in som om det brann i bakhasorna på dem. Vi har två könsmogna hanar, men ta det lugnt vi ska kastrera dem snart, men under tiden får de ha lite roligt.

Kärleken, ja. För mig betyder kärlek utgivande. Tänk om man hade så mycket kärlek att man skulle ge sitt liv för en annan person. Jag tror inte man vet det förrän man själv är i den situationen. Vi får hoppas att det inte händer så ofta, för vi skulle med stor sannolikhet inte bestå provet, inte jag i allafall. Men det händer ibland att man läser i pressen om modiga människor som kastar sig in i eldhav för att rädda någon. Andra människor får nästan ta till våld för att stoppa dem.

Utgivande kan också vara att avstå från något man tycker om, tex om man är tre personer som ska dela på två chokladbiskvier. Då hade jag nog kunnat tänka mig att hålla igen den dagen.

Jag fick höra en historia om en flicka som såg sin mamma plocka blommor och medan mamman gjorde det förklarade hon att hon älskade blommor. Flickan såg nästan lite rädd ut och mamman undrade varför. "Du säger att du älskar mig också precis som blommorna, varför plockar du dem då??" 


"Hämnas inte mot den som gör er något ont. Försök istället att göra gott mot alla människor"

Kram Nilla

ANNONS
Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 26 mars 2009 22:26

När jag skriver här är det mest till mig själv jag skriver. Att försöka peppa sig själv är nog en viktig ingrediens i livet. Jag tycker det är bra att gå tillbaka i anteckningarn för att påminna sig själv om saker och ting.

Idag har  inte varit en perfekt dag. Som jag skrev igår så skulle man vara öppen för de möjligheter som kom i ens väg men tyvärr missar man vissa eller tar felaktiga beslut.

Jag vill ha hoppet som min vän. Ett hopp som aldrig sviker en, ett hopp som är starkt och kan ta mig förbi de knöliga ställena. ett hopp som står där och bara väntar på att man ska gripa tag i det. Det kan också vara att man erkänner sina fel och brister. Vi säger säkert saker varje dag som vi ångrar djupt. Därför säger jag : förlåt mig, man är bara en vanlig enkel människa som gör sitt bästa för att låta livet fortsätta framåt!

Tron, Hoppet och Kärleken, men störst av dem är Kärleken  


Kram nilla                 

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 25 mars 2009 21:27

Vart tog den nya dagen som skulle vara så full av nya möjligheter vägen? Hittade den ett hål imarken eller försvann den ut i universum? Varje dag möter vi nya situationer och har möjligheten att göra det bästa av den, men gör vi det?

Varje kväll man går och lägger sig tänker man att det och ska göras men när nästa dag kommer kanske det alltid dyker upp nåt annat som tar din uppmärksamhet Och det blir inte gjort det heller. Livet blir inte alltid som man tänkt sig eller är jag kanske bara lat. Man kanske skulle lägga sig på några kålblad så latmasken kryper ut, som en av mina goda vänner uttryckte sig.

Gårdagen är förbi, om morgondagen vet du inget, lev nu!

Nu måste jag lägga mig så jag kan ta vara på dagen imorgon och vad den har att ge, sov gott!


Kram Nilla

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 23 mars 2009 22:08

Min rubrik idag är livet är konstigt eller man skulle kanske säga att leva är en konst. Tänk så mycket frestelser som finns och så mycket man faller för. Och det man faller för är oftast inte bra varken för ande, själ eller kropp. Rökning, frosseri, hämnd, ilska ja allt som klingar så negativt. Om det nu är så negativt varför faller man då för det. Det finns kanske en mekanism i oss som söker efter allt som vi tror ska "tillfredställa" oss. Ta det här med godis tex. Jag är uppvuxen med en rökande och godisätande far. Han hade alltid lite godis gömt antingen i lampan i mina föräldrars sovrum (det hade ofta smällt när man skulle provsmaka lite) eller under madrassen i hans säng. Jag ska kanske inte skylla på det att jag gillar godis så mycket. Förresten så gillar jag inte att jag gillar godis. Jag vill bli av med det men det är inte så lätt. Rent fysiskt så finns det en mekanism i hjärnan som släpper ut en signalsubstans för välmående då sockret eller vad det nu är man missbrukar börjar verka i kroppen. Det är därför man kan bli sugen på nåt "förbjudet" när man blir ledsen tex. Idag har jag lyckats hålla mig från godis men en kaka har det blivit. Jag tror det gäller att hålla sig borta från situationer där man lätt kan få tag på det man vill ha nåt att trösta sig med. Men det är inte lätt.Röka har jag inte lyckats börja med även om jag försökte, dricka alkohol intresseerar mig inte (utom kanske ett glas vitt vin nån enstaka gång om året  till en bit mat.) Jag dricker inte ens kaffe!?

Det är inte så lätta att sluta heller. Det krävs en ordentlig kraftansträngning för vissa att sluta upp med något man anser vara ens bästa vän! Det krävs under och mirakler!!

Må fridens Gud helga er så ni står utan fläck vid Jesu Kristi ankomst


Kram Nilla

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 22 mars 2009 19:30

Jag gick upp tre minuter över fem och drog på mina promenadkläder för att ta min morgonpromenad. Den har blivit ett måste nu. Jag fick sällskap av en svart liten sak med svans som jamar. Det var Jesper, min mans katt. Men man kan nog inte säga att någon äger en katt. De utväljer den de vill vara med själva, i detta fall jag som hjälpte honom och hans 4 syskon till världen en kylig och blåsig  augustikväll förra året. Eller beror det kanske på att det är jag som ger honom mat....hmmmmm.

I allafall, jag försökte skrämma tillbaka honom men han envisades med att vilja gå med så jag lät honom hållas. Det fick bli en runda i Ramlösaparken. Annars hade jag tänkt ta en runda längs med en väg där det var upplyst, men för att inte skrämma Jesper med bilar så blev det den tysta, lite mörka parken. Tyst och tyst förresten, fåglarna sjöng för oss. Fick bära honom över ett par broar och förbi några änder annars var han jätteduktig och följde mig som en hund. När vi kom hem slängde han sig helt utmattad på gräsmattan.

Idag har jag jobbat som resurs vilket innebär att man hoppar in för nån annan. Det är ganska mysigt att jobba helg, det är inte en massa måsten då som duschar, möten och städning. Man håller helg helt enkelt!

När jag kom hem så hade min dotter kommit på besök. Hon bakade en mycket smaskig kladdekaka som vi avnjöt efter min sedvanliga tupplur efter jobbet. Jag är en person som måste vara för mig själv ett par ggr om dagen för att fungera. Men det kanske alla behöver, vad vet jag?

Sedan gav vi dottern skjuts "hem" till Sundsgården. Det är en folkhögskola som ligger precis i kanten av Öresund lite söder om Helsingborg. Jag har både gått där och jobbat där. Den kan jag verkligen rekomendera för den som är sugen på det.

Och nu sitter jag här och skriver av mig. Inget så där speciellt men jag lyckades få ihop, det vilket är bra eftersom jag fick skriva två ggr då jag råkade radera det första, suck!

Det blir en tidig kväll ikväll. Jag ska jobba 4 dagar och är sedan ledig en och därefter jobbar jag tre dagar i helgen. Så är det!!


Sträva ivrigt efter kärleken för den är tålig och mild!!


Kram nilla

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 19 mars 2009 22:25

Vad går livet ut på egentligen? Just nu känns det som att man bara jobbar. En dag när jag stod i köket på jobbet kändes det som att jag var hemma. Man är ju där det mesta av sin vakna tid!

För min chef är det viktigt att jag är där och gör mitt jobb, för min man att jag är där och stöttar, lagar mat och håller någorlunda ordning på hem och de hemmavarande barnen. Och att barnen i sin tur känner att de har en närvarande mamma.

Det var nära att de miste sin mamma en gång. Jag fick blodförgiftning för nästan precis 6 år sedan. Jag kom in akut till sjukhuset och man konstaterade sepsis i hela kroppen. Jag var vid medvetande när jag kom in(man brukar ju inte ha så mycket symtom när man väl kommit in under vård). Men efter en stund så bara försvann jag. Jag vaknade till av att nåt stack till strax över mitt högra bröst och när jag tittade bakåt fick jag syn på en snygg doktor som satte en nål på mig. Mer hann jag inte tänka innan jag försvann igen. Jag vaknade upp på intensiven. Låg i resperator ca två dygn för att mina organ skulle klara sig. Och så fick jag en riktig hästkur med antibiotika. Efter två veckor på sjukhuset fick jag åka hem. Alla var förvånade att jag återhämtade mig så fort men jag vet att mina vänner bombarderade himlen för att jag skulle bli bra. Att Gud var med mig fick jag uppleva på intensiven då jag plötsligt fick höra musik och sång utan att det var någon radio eller tv som hade musik på. Det var himmelsk musik. Detta pågick kanske ett par dagar. Det var så underbart att jag till slut fick be om att inte höra mer. Det var som mitt hjärta skulle sprängas av all ljuvlig musik! Och jag måste också säga att personalen var helt underbar. Man kan nästan påsta att de var som änglarna i himlen!

 "Känn ingen oro! Ha samma sorts tro som Gud har!"


kram Nilla

Av Gunilla Tuvesson-la Fleur - 16 mars 2009 10:22


 ¡¡¡ Life is short, Break the rules, Forgive quickly, Kiss slowly, Love truly, Laugh uncontrollably, and never regret anything that made you smile.!!! 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nillalafleur med Blogkeen
Följ nillalafleur med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se